Stomi-op på tal

Idag har det hänt mycket i mitt huvud. Tung dag psykiskt. Jag har träffat stomi-skötaren och pratat med henne om det praktiska ifall det blir stomi, samt kirurgen som pratade om själva operationen och hur den isåfall skulle gå till. Som det låter nu ser det ut som att det blir aktuellt i nästa vecka. På riktigt. Och jag ser det faktiskt som det enda ljuset i tunneln just nu. Det känns rätt välkomnande måste jag säga. Att gå med ständig värk, blödande tömningar och frekventa wc-besök i panik, är ingen livskvalitet. Operationen skulle isåf innebära en tre-stegs-op med borttagning av hela tjocktarmen som första operationens åtgärd. Många tankar och orsaker om allt detta. Känslorna på ytan hela tiden och minsta lilla nedlåtande eller felformulerade kommentar är för mycket för mig att acceptera och hantera just nu. Orkar inte blicka bakåt och tänka "what if"... Det som varit har varit. Man måste blicka framåt och göra det bästa av situationen. Fokusera på att jag ska bli frisk. Resten får man ta itu med senare. Jag vill tillbaka till livet. Leva.