I made it!

I really did it!

Drog på ett smile i hopp om att det skulle pigga upp mig. 

Jag duschade, fick på mig ordentliga kläder, sminkade mig och kom iväg till sjukhuset. Otroligt. Jag gick som en sömngångare men vad gör nu det? Jag kom dit iaf! Gick till endoskopienheten, tittade runt och konststerade att det var skönt att jag bara skulle hämta ut mer medicin idag, inte på undersökning. Puh! Jag passade på att diskutera hur pass sjuk jag skall vara innan jag läggs in på dropp, och min IBD-skötare tyckte jag kunde sänka ribban lite. Jag har hög smärttröskel och drar mig in i det sista innan jag söker hjälp. Men när jag nu knappt fått ordentlig mat i mig på närmare en vecka och gått i 90-graders vinkel här hemma, kanske det ändå är dags att börja fundera på det. Hamnar då till Vasa sjukhus, men personligen gör det mig inget. Större sjukhus - bättre resurer.

Medicin mot cytolomegavirus. Check! 

Trots allt kom jag ju mig på fötter idag och orkade t.o.m handla lite i slow motion efter sjukhusbesöket. Woop woop! Försökte handla så snäll mat som möjligt med tanke på magen. D.v.s så bra mat så monstret ryggar tillbaka. Nu sitter jag och är sugen på allt jag handlade. Blir det inte så för er? Att när ni handlat en massa gott skulle man kunna äta upp allt på en gång direkt man kommer hem. Allt ser så gott ut, speciellt när man är vrålhungrig. Men jag får tar det försiktigt. Hålla tömmarna korta.

Blodproven som var beställda till imorgon kunde jag förresten ta redan idag då jag ändå var där mittemot laboratoriet, och svaren på dem skulle jag få imorgon. För bara några minuter sen ringde IBD-skötaren och berättade att de flesta prover var mindre bra så att säga. Förhöjt CRP, albumin, hb och leukocyter (även om de hade sjunkit lite sen sist). Så hon hade konsulterat min läkare som tyckte att jag kunde åka in till Vasa på dropp och för att hålla uppsikt över mina värden inför torsdagens biologiska infusion. Som jag verkligen hoppas blir av trots allt. Håll era tummar och tår gott folk!

Vi kom dock överrens om att jag avvaktar till imorgon på morgonen, och ser hur jag mår då. Jag tycker ju att jag har en bättre dag nu iom att jag orkat vara uppe lite mer..men det är så svårt att ta dessa beslut 😟 Jag har ju kämpat med aktiv inflammation i över ett år nu så kroppen börjar vara rätt medtagen och utan energi. Jag medgav i telefonen att jag känner mig lite som en trasa.. Men jag får återkomma till er som läser, är intresserade och vill veta..

Hey, for now..