News..
God afton!
Vi hade värsta sjukstugan här igår. Jag är ju som jag är efter operationen.. Seg och inte så mobil av mig.. Sen hamnade sonen med sin far till sjukhuset för att kolla ögonen (som då visade sig vara ögoninflammation), och till råga på allt hade Cesars framtass blivit mer svullen och han haltade ordentligt på den, så Magnus åkte till jour-veterinären med honom. Där tömde veterinären en varböld han hade nära leden, och satte bandage och tratt på stackaren. Antibiotika och smärtstillande fick han också så förhoppningsvis blir han också snart bra och kan gå ut igen. Oj som han längtar...
Sonen är alltså ännu sjuk och det är jätte trist för honom.. Han har en veckas höstlov men hamnar att spendera åtm de första dagarna inomhus pga förkylning och ögoninflammationen 😞 Febern och den dåliga magen har dock försvunnit, så han är på bättringsvägen iaf 👍🏼🙏🏼 Han är så duktig min lilla gosse. Påminner mig om när det är dags att droppa ögondroppar osv 🤗
För de som trodde att all symptom från CU-monstret i magen är borta, kan jag meddela att så inte är fallet. Den gör sig påmind åtm en gång per dag genom att jag känner ett tryck och ett behov av att gå på wc - liknande som förr. Eftersom jag har kvar ändtarmen kommer detta behov kvarstå då tarmen är en slemhinna som bl.a producerar slem. Jag kan leva med det, men känslan kan skrämma mig ibland när jag tänker på hur jag mådde och hade det innan op. Ändtarmen var ju också inflammerad, så den inflammationen är knappast släckt ännu. När tarmen nu får vila lugnar sig förhoppningsvis också inflammationen. I sinom tid...
Separationen mellan stomin och magen som jag tidigare skrev om, tycker jag blir lite bättre för var dag. Jag är noga med att dagligen tvätta (oftast duscha) omsorgsfullt, för att undvika orenheter i separationen. På torsdag skall jag träffa stomiskötaren igen för en kontroll av läget.
En annan sak som hände idag är att en som jobbar på den lokala tidningen ville göra en intervju med mig om hur det är att leva med UC och stomi. De hade hittat hit till min blogg, vilket ju vart kul 😊
Jag är absolut villig att prata om det i hopp om att det kanske hjälper nån annan där ute på ett eller annat sätt, men inte just nu. Jag är inte riktigt där ännu. Varken psykiskt eller fysiskt. Jag känner att jag har ju inte riktigt hunnit börja leva med Örjan ännu, bara varit hemma, plus att jag inte fysiskt skulle klara av att sitta så länge som en intervju skulle kräva. Man vill ju liksom inte lägga sig ner och vila mitt i samtalet... 😂 Men kanske om några veckor.. Vem vet?
Nu ligger jag i sängen och tänkte ta en tidigare natt för en gångs skull. Så.. Sov gott 🥰
Vi hade värsta sjukstugan här igår. Jag är ju som jag är efter operationen.. Seg och inte så mobil av mig.. Sen hamnade sonen med sin far till sjukhuset för att kolla ögonen (som då visade sig vara ögoninflammation), och till råga på allt hade Cesars framtass blivit mer svullen och han haltade ordentligt på den, så Magnus åkte till jour-veterinären med honom. Där tömde veterinären en varböld han hade nära leden, och satte bandage och tratt på stackaren. Antibiotika och smärtstillande fick han också så förhoppningsvis blir han också snart bra och kan gå ut igen. Oj som han längtar...
För de som trodde att all symptom från CU-monstret i magen är borta, kan jag meddela att så inte är fallet. Den gör sig påmind åtm en gång per dag genom att jag känner ett tryck och ett behov av att gå på wc - liknande som förr. Eftersom jag har kvar ändtarmen kommer detta behov kvarstå då tarmen är en slemhinna som bl.a producerar slem. Jag kan leva med det, men känslan kan skrämma mig ibland när jag tänker på hur jag mådde och hade det innan op. Ändtarmen var ju också inflammerad, så den inflammationen är knappast släckt ännu. När tarmen nu får vila lugnar sig förhoppningsvis också inflammationen. I sinom tid...
Separationen mellan stomin och magen som jag tidigare skrev om, tycker jag blir lite bättre för var dag. Jag är noga med att dagligen tvätta (oftast duscha) omsorgsfullt, för att undvika orenheter i separationen. På torsdag skall jag träffa stomiskötaren igen för en kontroll av läget.
En annan sak som hände idag är att en som jobbar på den lokala tidningen ville göra en intervju med mig om hur det är att leva med UC och stomi. De hade hittat hit till min blogg, vilket ju vart kul 😊
Jag är absolut villig att prata om det i hopp om att det kanske hjälper nån annan där ute på ett eller annat sätt, men inte just nu. Jag är inte riktigt där ännu. Varken psykiskt eller fysiskt. Jag känner att jag har ju inte riktigt hunnit börja leva med Örjan ännu, bara varit hemma, plus att jag inte fysiskt skulle klara av att sitta så länge som en intervju skulle kräva. Man vill ju liksom inte lägga sig ner och vila mitt i samtalet... 😂 Men kanske om några veckor.. Vem vet?
Nu ligger jag i sängen och tänkte ta en tidigare natt för en gångs skull. Så.. Sov gott 🥰
Kommentarer
Skicka en kommentar