Saknar bubblan..

Ibland, som nu, saknar jag faktiskt sjukhusbubblan riktigt mycket. Nu mitt i natten. Har tänkt på det en hel del sen jag kom hem från sjukhuset. Den där bubblan som man lever i när man är intagen. Den där underbara (ja, faktiskt) lilla bubblan som ingen och inget kan penetrera från utsidan. Att ha den där kunskapen, tryggheten, hjälpen - ja allt, runt omkring sig 24/7. Att bara kunna ringa på klockan när man vill ha nåt eller funderar över nåt. När man behöver hjälp eller helt enkelt inte orkar själv.

Kom just ut duschen. Det säger väl allt?
Vaknade av ytterligare ett läckage ☹️ Det skulle ha varit otroligt skönt kan jag säga, att bara ha fått ringa efter en snäll nattsköterska som skulle ha kommit in och bytt bandage (påse) medan jag halvsov vidare.. Men nej. Sån lyx finns inte här hemma. Nu var det bara att bita i det sura äpplet och kravla sig upp och i duschen, byta bandage, täcke och ny handduk under. Suck. Men vet ni?

Jag ska fixa det här. Jag har bestämt mig. Jag och Örjan ska bli bästisar.