Jobbet kallar! Tankar kring det..

Men hjälp! Imorgon börjar jag jobba igen! För ganska precis 9 veckor sen låg jag på sjukhuset i Vasa och försökte återhämta mig efter stomioperationen. Jag var svag och trött, hade ont och mådde illa hela tiden. Dygnet runt i över en vecka. Spydde så mycket att jag behövde tömma magen via näs-magslang, och sov knappt nåt den veckan. Hemma fortsatte återhämtningen sakta men säkert. Jag och Örjan (stomin) lärde känna varandra bättre dag för dag och ännu fortsätter vi på den banan. Musklerna i kroppen behöver byggas upp igen och även psyket efter en så här stor omställning.
Men!
Nu är jag snart "back in business" och det är både spännande och skrämmande 😬 Imorgon börjar jag alltså jobba och har mitt första kvällsskift då. Hur ska det gå? Jag får ta det lugnt och försöka förutse eventuella risksituationer för att undvika dem 👍🏼
Man blir fort rätt bekväm av att vara hemma länge.. Jag trodde jag skulle få lång tid och bli väldigt rastlös, men inte alls. Jag funderade ikväll att jag tror jag har behövt denna tid hemma. Minst dessa två månader. Mina muskler och övrig fysik är inte alls återställd till vad den var före operationen och jag har sovit länge om mornarna så trött har jag också varit. Det är jag fortfarande, men tur är det ju att jag jobbar kvällar så sovmornar finns det ändå gott om bara man tar dem. Jobbnätterna är nästan mer skrämmande än kvällsskiftena, men hoppas de går bra de också🤞🏼

Nu har alven Alvin (nissen i detta hus) busat klart, så imorgon får sonen en överraskning när han vaknar.

Go'natt på er!