Återbesök på Vasa centralsjukhus

Nu sitter jag i Vasa vid centralsjukhuset och äter en fastlagsbulle..

Känns så konstigt bra att vara tillbaka. Efter besöket hos kirurgen, kunde jag inte förmå mig till att åka hemåt. Inte än. Jag var tvungen att ta nåt att äta i caféet för att ha en orsak att stanna kvar en stund till. På ett sjukhus. Jag måste ju vara en av de få. Saken är den att det alltid har känts så bra att vara här. Inte alls jobbigt. Tvärtom väldigt ombonat och tryggt. Tror mycket har att göra med att jag var sååå sjuk när jag kom in att jag uppskattade all hjälp och upmärksamhet väldigt mycket. Hade legat sjuk i min ensamhet så länge där hemma. Jag kan t.o.m känna saknad till avdelningen och personalen där, så vem vet om jag går upp och smygkikar in lite... 😉

Hos kirurgen blev det igen diskuterat kring nästa operation. Jag måste inom en månad bestämma mig för om jag vill göra en j-pounch eller ej. Beslutet går inte att ändra sen, så det ligger mycket på mina axlar just nu. Faktiskt lite ångestframkallande beslut.

Nu skall jag börja köra mot Oravais för att luncha med min f.d rumskompis här på sjukan.

Ciao!